Stadens lunga

Parkers historia

Varför har vi parker i stadsområden? Gör de någon nytta för miljön i staden och i så fall på vilket sätt? Historiskt sett har parker haft en mängd olika funktioner, allt från att ”bara” vara estetiska stadselement, till att göra staden mer motståndskraftig mot bränder. På senare år har man bland annat intresserat sig för hur parker påverkar både klimatet och miljön i staden.

Parken är kallare

Resultat från forskningen visar att parker både skapar ett eget klimat och att de påverkar bebyggelsen i sin omgivning på flera olika sätt. Stora parker, som till exempel Slottsskogen i Göteborg (~156 ha), kan på natten vara upp till 6°C kallare än sin omgivning. Mindre parker på bara ett par hektar kan vara upp till ca 2°C kallare jämfört med bebyggelsen. De här skillnaderna kan jämföras med temperaturskillnaden mellan stad och landsbygd (stadens värmeö), som i Göteborg är i medeltal 5°C. Slottsskogen kyler också ner sin omgivning upp till drygt 1100 m från gränsen mellan park och bebyggelse. Däremot påverkar inte små parker sin omgivning på samma sätt.

Till stor del är det vädret som bestämmer storleken på de temperaturskillnader som uppstår mellan park och stad, och de största skillnaderna uppstår under klara nätter då vindhastigheterna är låga. Vädret påverkar skillnaderna också på dagen, men variationerna i temperatur beror då till stor del på hur täta staden och parken är. Skillnaderna är lägre under dagen, men en park som Slottsskogen ändå ca 1°C kallare än sin omgivning under dagtid.

Frågan är om den avkylande effekten som parker har är positiv eller negativ för en stad på våra breddgrader. Heta sommardagar är parkens svalka naturligtvis positiv, men på vintern kan parkens avkylande effekt vara negativ, eftersom det kan ge ett ökat energibehov för uppvärmning av bostäder i närheten av parken.

Luftkvaliteten

Parker har också, föga förvånande, bättre luftkvalitet än sin bebyggda omgivning. Främst på grund av att källorna saknas finns utanför parkerna, men också på grund av att växterna tar upp en del föroreningar som till exempel svaveldioxid. Kolväten som toluen och bensen, däremot, tas inte upp av växterna.

Resultat från forskning har visat att under tillfällen med låga vindhastigheter finns det mycket stora variationer av bensen och toluen i både tid och rum. Halterna kan vara flera gånger högre bara på andra sidan gatan. Dessutom kan man se att en liten park oftast är överlag är renare än sin omgivning, trots att den är omgiven av tät trafik.

I större parker har man visat att koncentrationerna av kolväten snabbt minskar till en låg nivå då man rör sig in i parken. På mindre än 40 m minskade halterna till mellan 1/3 till 1/9 av koncentrationen vid källan, vilken i detta fall utgjordes av en kraftigt trafikerad väg.